Dikter
En liten flicka i världen ensam står,
hennes hjärta är fullt av blödande sår.
Ångesten i bröstet tynger henne hårt,
hon vill vara lycklig, varför är det så svårt?
Hennes kinder är våta av salta tårar,
hon vet hur mycket hårda ord sårar.
Hon var en gång ett barn som ofta log,
nu är det många år sedan hennes leende dog.
Flickans liv är längre ingenting värt,
Hon har förlorat allt som hon höll kärt.
Hennes dagar är fyllda av låtsad glädje o panik,
Nätterna är fulla av gråt o kvävda skrik.
Hon undrar om livet blott är ett spel,
varför måste allt kännas så fruktansvärt fel?
Flickan vill ta sitt liv, men för det krävs mod,
om det bara fanns någon som henne förstod!
Hon vill låta sig slukas av eldens heta lågor,
ja vad som helst för att ta död på sina plågor
Livet är ingen lättsam lek,
det är blott fyllt av ångest o svek.
Kanske går det så att flickan tar sitt liv någon dag,
det sorgligaste är, att flickan det är jag.
När livet kändes som mörkast,
då ingen tycktes förstå,
när jag ej ville leva mer,
bara lämna allting och gå.
Då fanns du där för mig,
sträckte ut en hjälpande hand,
tröstade mig när jag grät,
lät mig gråta ut i din famn.
Jag tror ej att du förstår,
hur mycket du betytt för mig,
jag skulle ej leva idag,
om det inte vore för dig.
Du väckte min själ till liv,
den hade varit död i många år,
du fick mig att skratta igen,
jag hoppas att denna lycka består.
Du gav mig hopp på nytt,
du satte mitt hjärta i brand,
tillsammans ska vi vandra,
genom livet hand i hand.
Jag sådde några blommor, en för varje vän.
Jag tror att det var fyra, men särskilt minns jag en.
Det blev höst och vinter och blommorna de dog.
Men på våren kom de åter, men bara tre stod kvar och log.
Sen kom regnet med moln stora grå.
Nästa gång jag fann dem så var det bara två.
Sen kom solen med allt ljus den har.
Plötsligt stod det bara en ensam liten blomma kvar.
Du härdades i solsken, du drunknade i regn.
Men en sak är säker, du är en riktig vän.
Hon älskade någon så högt på jorden.
Någon som aldrig sa dem tre små orden.
Hon ville alltid i hans närhet vara.
Han brydde sig inte ignorerade henne bara.
Hon står på vägen och tänker på sin vän.
En bil kommer och hon tänker aldrig mer igen.
Han står vid hennes grav med en ros som är röd.
Ja nu är hon borta nu är hon död.
Han viskar tyst dem tre små orden.
Men nu är hon inte kvar på jorden...
Det finns ett litet ord.
För lite använt på vår jord.
Det torkar tårar lindrar gråt.
Det lilla ordet är:
FÖRLÅT!
